Denna vecka skedde en svår olycka i den by där jag bor. En olycka som resulterade i att en liten människa dog och att ett ungt par förlorade sitt barn. Denna tragiska olycka gjorde att personal och barn på en förskola fick bevittna en mycket svår händelse. För många i vår by blev denna händelse en händelse som kännetecknas av livet före och efter det inträffade. Omsorgen om alla berörda var varm och inkluderande och kyrkan bjöd in till mötesplats. För många av de inblandade var denna händelse traumatiserande. I dagens inlägg tänkte jag därför att vi ska titta lite närmare på psykiska trauman.

Ett psykiskt trauma kan uppstå av olika svåra händelser som som vi är med om. Hur vi som individer reagerar på en händelse kan dock skilja sig åt. Ett trauma handlar om att vi inte kan hantera det som händer känslomässigt. Händelsen triggar svåra känslor som vi inte kan reglera. Vi kan ha lite olika sårbarhet för att utveckla trauman. Det kan bero på vilka tidigare erfarenheter som vi har. Det kan exempelvis handla om i vilken grad vi fick lära oss att reglera våra känslor som barn. Graden av socialt stöd här och nu kan också påverka om vi utvecklar ett svårare trauma.

Olika typer av trauman

Vi psykologer brukar prata om potentiellt traumatiserande händelse. Det här exempelvis handla om krigsupplevelser, fysiskt och psykiskt våld, olika typer av sexuella övergrepp, ekonomiskt våld som inbrott, rån och olika former av bedrägerier. Det kan också handla om naturkatastrofer, olyckor, mobbing och separationer. Sammanfattningsvis så handlar det om händelser som utgör ett hot mot vår känsla av trygghet. Det kan också handla om att vi blir vittne till en sådan händelse/händelser. Som exempel kan vi ta ett barn som ser sin mamma bli misshandlad av sin pappa. Psykiskt våld kan också handla om kränkningar och om olika slags hot.

Uppväxttrauma

Uppväxttrauman kan beskrivas som att vi haft för mycket av negativa upplevelser eller att vi fått för lite av det vi haft behov av (Omsorgstrauman). Om vi utsätts av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av någon närstående så vet vi att skadan blir ännu större. Det beror på att våra nära relationer normalt ska bidra med trygghet och när de istället orsakar skada så blir skadan värre. När vi är små och upplever ett hot så söker vi oss normalt till våra föräldrar för att känna oss trygg men det kan vi inte göra när föräldrar är de som gör skadan.

När tryggheten försvinner

Trauman kan också vara händelser som på ett dramatiskt sett förändrar vår vardag. Det kan handla om separationer, sjukdomsbesked och dödsfall eller om att vi plötsligt behöver lämna en plats som stått för vår trygghet. Det kan handla om att vi tvingas på flykt eller att ett hem brinner ner. Det kan handla om en svår separation eller att en närstående dör.

Symtom efter trauma

De allra flesta av oss kommer någon gång under vårt liv att vara med om traumatiska händelser av något slag. Efter en traumatisk händelse så är det vanligt att vi mår dåligt. Vi kan få sömnsvårigheter, mardrömmar, och spela upp det som hänt för oss själva gång på gång. När vi återupplever det svåra som har hänt så är det som att kroppen reagerar som om den var i situationen igen. Den här typen av symtom är vanliga och vi brukar kalla det att vi är i en akut stressfas. Om denna typ av symtom håller i sig mer än en månad så kan det handla om PTSD (Post-Traumatiskt-Stress-Syndrom).

PTSD

Symtom på PTSD är:

• Återupplevelser (under lång tid).
• Undvikanden (Här försöker man undvika allt som är förknippat med händelsen, det kan vara ljud, dofter, färger, personer, samtalsämnen mm).
• Förändrade tankar och känslor (ofta grundade i att världen är farlig, att andra inte går att lita på eller att man själv är dålig, värdelös, man kan tappa tilltron till sitt eget värde).
• Förhöjd anspänning – Hypervigilans (ett hyperfokus på faror som gör att man går med hög anspänning i kroppen, kan även göra att man blir extra lättirriterad). Svårigheter av slappna av. Detta kan ge fysiska symtom som smärta. Energinivåer som växlar från en dag till nästa.

Vad händer i kroppen?

Det är vanligt att ha overklighetskänslor efter en traumatisk händelse. Eftersom man efter en svår händelse har ett stort fokus på hot så innebär det att man ofta är på helspänn. Det kan i sin tur ge upphov till en mängd olika symtom som: Darrningar, svettningar, hjärtklappning, yrsel, svimningskänsla, huvudvärk, sämre aptit. Det kan göra att vi blir väldigt trötta. Vi kan också få ont i olika delar av kroppen. Det är också vanligt att känna sig handlingsförlamad och att man isolerar sig. Man kan även uppleva att det är svårt med fysisk närhet eller att man behöver mer närhet än vanligt. Det kan ofta vara svårt att sova. Minnesbilder dyker upp och sömnen kan bli orolig och man kanske vaknar tidigare än man normalt brukar. Sömnproblemen brukar avta när den akuta fasen lagt sig och man förstår vad det är man varit med om.

Flykt och kamprespons

För att förstå trauman så behöver vi förstå vårt stress/hot-system som har som uppgift att hjälpa oss att överleva. Att kunna uppfatta hot och skydda oss mot dessa. Vi pratar om fight, flight och freezereaktioner på upplevd fara. Det handlar om att kunna ”slåss” eller fly undan hotet. Freezereaktionen inträffar när hotet bedöms så stort att vi varken kan fly eller slåss emot det. Det är en skyddsmekanism som gör att vårt system stänger ner. Det är denna mekanism som slår till när vi i en hotfull situation fryser till och stänger ner. Den här typen av reaktioner kan inträffa om förövaren eller angriparen upplevs så mycket starkare eller om det är en naturkatastrof att hjärnan gör bedömningen att det inte är någon idé att försöka komma undan. Om vi själva inte varit med om en sådan situation så kan vi ha svårt att förstå varför en person inte försökte ta sig ur eller kämpa emot exempelvis ett angrepp. Det är viktigt att förstå att det här är utanför vår kontroll och är en automatisk överlevnadsrespons.

Efter ett trauma så är det vanligt att vår inre säkerhetsavdelningen är på helspänn och har en hög grad av beredskap på hot. Samtidigt som systemet emellanåt stänger ner. Som barn har vi ett väldigt känsligt alarmsystem och vi är beroende av vuxna omkring oss för att kunna reglera känslor så att vi känner oss säkra.

Finnas där

Det sociala nätverket är väldigt viktigt efter en traumatisk händelse. Att få prata om det som hänt och få ihop berättelsen. Som medmänniskor är det viktigaste att visa att vi finns där och att vi är beredda att lyssna om den drabbade vill prata. I en akut fas är den trygga omvårdnaden viktigast. Att stötta upp i vardagen, handla och laga mat, se till att personen är varm genom att lägga på en filt och erbjuda varm dryck. Värme får oss att slappna av. Att vara lyhörd inför när personen vill ha sällskap och när vi behöver finnas i bakgrunden. Fysisk beröring om den är önskad kan vara lugnande och hjälpa personen att slappna av.

Vi kan som vuxna hjälpa ett barn som varit med om eller som bevittnat ett trauma genom att försäkra att faran är över. Vi behöver också förmedla att det inte alltid kommer att kännas som det gör nu utan att det så småningom kommer att kännas bättre. Vi Som vuxen kan vi visa att vi finns där och är beredda att lyssna och berätta om det som sker på ett sätt som är begripligt för barnet. Barn mår också bra av att få uttrycka sig och bearbeta via att rita och genom att leka. Det är viktigt att så fort som möjligt försöka komma tillbaka till normala rutiner och att göra något roligt tillsammans. Barn mår bra av att få vara med sina kompisar och att fortsätta göra roliga saker på sin fritid.

I kommande inlägg tänkte jag ta upp lite mer hur vi kan hjälpa oss själva om vi varit med om ett trauma, när vi kan behöva söka hjälp, hur det kan vara att vara närstående till någon som är traumatiserad.

Om du vill får du gärna dela detta inlägg det gör du enklast med knapparna längst ner i inlägget. Om du vill läsa fler inlägg av mig så registrera din mail så får du mina fortsatta inlägg på din mail.

Ta hand om dig och om varandra!