De flesta av oss tänker att vi är relativt snälla och vänliga personer. Men det finns en person som vi har en tendens att ständigt köra över. Vi kanske inte gör det medvetet, för vi bryr oss förmodligen i hög grad om denna person. Den person som jag tänker på är vårt framtida jag.

Vi har inom området psykisk hälsa under några år pratat mer om att bli en bättre vän gentemot oss själva. Vi benämner detta ”self-compassion” som på svenska översatt blir självmedkänsla. Medkänsla för vårt själv. Vi kan enkelt beskriva detta som att stå på vår egen sida, inte bara när vi lyckas och när vi mår bra, utan även i de perioder då vi misslyckas eller har det svårt. För tänk om vi bara vore goda vänner till de människor vi bryr oss om när de firar framgång och har det bra och flydde vår kos när de hade det kämpigt och svårt. Då skulle vi inte vara några särskilt goda vänner precis. Detta att ha en god förmåga till självmedkänsla är något vi kan träna på och något som är väldigt viktigt för vårt välmående.

Att visa sig själv omsorg har inget att göra med att vara självupptagen eller egoistisk. Det handlar om att vara en lika god vän gentemot sig själv som man är mot andra. I detta inlägg tänkte jag att vi skulle fundera kring hur vi också blir en god vän till vårt framtida jag.

Genom att inta perspektivet ”vårt framtida jag” kan vi få syn på om vårt sätt att leva vårt liv idag kan upplevas oempatiskt, om vi t ex i hög grad utgår från att göra val som känns bra här och nu utan att inkludera omsorgen om oss själva i framtiden. Det kan handla om att vi gör kostval som potentiellt leder till sämre hälsa i framtiden, eller att vi fortsätter att stressa och sova för lite även om det kommer att skada oss på lång sikt. Vi kanske även skippar träningen för att vi inte orkar och om vi ofta gör det är det vårt framtida jag som får ta konsekvenserna av det. Det kan också handla om att vi låter bli att studera eller göra sådant som har potential att ge oss en bättre framtid eller att vi spenderar våra pengar på onödiga saker som egentligen inte gör oss gladare och inte sparar pengar till vårt framtida jag. Eller att vi försummar våra vänskapsrelationer genom att jobba för mycket och på så vis riskerar att vårt framtida jag kommer att bli för ensamt. Det finns alltså många sätt som vi kan ”köra över” vårt framtida jag.

Hur slutar vi då upp att sabotera för vårt framtida jag? Hur undviker vi att ständigt välja de kortsiktiga belöningarna som skadar oss i framtiden? Hur tar vi bättre hand om oss själva? För att må bättre i framtiden och visa omsorg om vårt framtida jag behöver vi utveckla bättre vanor här och nu. Men hur gör vi då det?

Rent evolutionärt har vår framtid varit osäker och vi har haft en osäker tillgång på mat. Där och då var det smartaste för vår överlevnad att äta så mycket vi kunde när vi kom över något som gav extra energi. Det var också smart att hushålla med vår energi och inte röra på oss mer än vad vi var tvungna för att hitta mat och överleva. Idag lever de flesta av oss med fyllda kylar och energirik mat finns tillgängligt överallt, i princip hela tiden och vi behöver inte ens röra på oss för att skaffa oss mat, vi kan ta bilen till butiken eller få maten hemlevererad. Vi är inte genetiskt anpassade till dagens samhälle. Om vi inte har en medveten strategi riskerar vi att fatta kortsiktiga beslut som bättre hade gynnat våra förfäder men som verkligen inte gynnar vårt framtida jag.

Vi har lätt för att rationalisera våra beslut här och nu ”Jag är värd en chokladkaka efter denna dag” eller ”Jag är för trött för att träna, jag gör det imorgon istället” Vi tänker att vi ”unnar oss” men tänk om vi skulle unna oss att göra livsstilsval som också månar om vårt framtida jag. Det vill säga val som ger njutning här och nu och som inte skadar oss på sikt.

Ett sätt att hjälpa oss att fatta beslut som balanserar njutning här och nu med omsorg om vårt framtida jag är att praktisera tacksamhet. När vi praktiserar tacksamhet så blir vi mer benägna att visa både andra och oss själva (även vårt framtida jag) större omsorg. En sak vi kan göra för att öka vår tacksamhet är att skriva tacksamhetsdagbok. Här är det viktiga att hela tiden variera vad vi riktar vår tacksamhet mot och att vara tacksam för de små sakerna i livet.

Att ha kontakt med vår långsiktiga riktning är viktigt för att vi ska veta vart vi är på väg. Därefter kan vi ta små steg i vår värderade riktning. När vi vet vart vi är på väg så kan vi jobba med att ta små steg i rätt riktning. Även små steg om vi tar dem regelbundet kommer att leda oss dit vi vill. Att bygga upp nya rutiner som vi binder upp våra nya hälsobeteenden kring är hjälpsamt.

Boken ”Hälsokoden – så får du ökad energi och livsglädje” har fokus på hur vi balanserar njutning här och nu med omsorg om vårt framtida jag. Läs mer om boken här: https://www.forlagetkompass.se/lesson/bodil-leijonklo-halsokoden/

Så hur ser din omsorg ut för ditt framtida jag? Är du en god vän mot ditt framtida jag? Om inte, vilka är de små steg du kan börja ta för att visa ditt framtida jag större empati?

Dela gärna i ditt nätverk om du tror att andra skulle ha glädje av att läsa!

Om du vill läsa mer om mig som skriver bloggen kan du göra det här: https://www.forlagetkompass.se/bodil-leijonklo/

Prenumerera på mitt inspirationsbrev genom att scrolla längst ner på sidan och fyll i namn och mailadress.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om självmedkänsla här: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/bli-van-med-dig-sjalv/

Du kan läsa mitt tidigare inlägg om tacksamhet här: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/tacksamhet/

Här kan du läsa ett tidigare inlägg om hur vi kan jobba med vår långsiktiga riktning: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/lever-du-det-liv-du-vill-leva/

Läs mer om hur vi bäst bygger nya vanor här: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/nytt-ar-nya-harliga-vanor/