Det som ofta hindrar oss människor här i livet är vår förmåga att uppleva och stanna kvar i svåra känslor. Svåra känslor kan vara till exempel sorg, skam, hjälplöshet, besvikelse, ilska, frustration och sårbarhet.

Undvikande och distraktion i förhållande till våra känslor ställer till det i våra liv. De kan bidra till allt ifrån att vi inte vågar utvecklas till att vi i värsta fall hamnar i olika beroende- och självskadebeteenden. Allt detta kan leda till att vi känner oss nedstämda, avstängda och inte känner att vi lever vårt liv så fullt ut som vi skulle önska. Att veta hur man hanterar denna typ av intensiva känslor är grundläggande för att bygga ett gott självförtroende, styrka och motståndskraft mot sådant som livet kräver av oss.

När vi distraherar oss eller flyr undan denna typ av känslor så påverkar det vårt självförtroende, vår hälsa och vår förmåga att leva vårt liv fullt ut. Våra känslor är en viktig del av att vi känner oss levande och vitala. När vi skyddar oss mot känslomässig smärta genom att stänga av känslor så tappar vi kontakten med oss själva och med vår livskraft.

Positiva känslor såsom glädje, intresse och stolthet får oss att söka upp och fortsätta med beteenden som får oss att må bra. Negativa känslor som ilska, rädsla, skam och avsky/avsmak motiverar oss istället till att avbryta eller undvika beteenden i syfte att skydda oss.

Inga känslor är därför bättre eller sämre utan de har evolutionärt haft som funktion att skydda oss och hjälpa oss att överleva. Vi kan ta ilska som ett exempel. Ilska uppstår när någon kränker våra gränser eller när vi inte får våra behov bemötta. Ilskan fyller oss med styrka och det gör att vi vågar stå upp för oss själva. Ilskan blir således en kraft till förändring. Ett annat exempel är skam som har som funktion att reglera vårt sociala samspel. Om vi undviker att komma i kontakt med dessa känslor som finns för att skydda oss så resulterar det i att vi känner oss mer sårbara. Vi står då utan försvarssystem, utan vårt ”skydd”. Så det första vi måste förstå är att de inte är ”dåliga”, dessa känslor som vi kan ha svårt att hantera.

När en känsla aktiveras som en naturlig reaktion när något händer så frigörs en mängd olika kemiska ämnen i vårt blod som aktiverar olika kroppsliga sensationer. En viktig nyckel är att förstå att vi upplever känslor via kroppsliga sensationer och att de ofta är dessa kroppsliga sensationer som vi försöker undvika.

Att lära oss att tolerera dessa kroppsliga sensationer bidrar till att vi kan vara närvarande med våra känslor. Vanliga reaktioner när vi har svårigheter med att vara i våra känsloreaktioner är att hålla andan, spänna oss eller svälja. Om vi istället kan ”rida ut” en eller flera vågor av reaktioner genom att stanna kvar i känslan så har vi mycket att vinna.

Då vågar vi gå åt de håll vi vill i livet utan att låta oss hindras av de inre reaktioner som vi är rädda för att utsätta oss för. Om vi exempelvis ska våga bjuda någon på en date så måste vi kunna klara av känslan av besvikelse eller skam som kan uppstå om vi blir avvisade. Om vi inte har utvecklat den färdigheten så kan resultatet bli att vi aldrig vågar bjuda ut någon och att vi förblir ensamma.

När människor har svårt med denna typ av känslor så påverkar det även självförtroendet. Vi vågar helt enkelt inte riskera att hamna i dessa känslomässiga tillstånd, vilket resulterar i att vi inte bara undviker känslan utan även att göra sådant som kan utlösa känslan. Man kan då känna sig inkapabel att ta sig an nya utmaningar och engagera sig fullt ut i livet. För att våga kasta oss ut i nya saker så behöver vi ha tilliten till att vi kan hantera de känslor som kan uppstå oavsett utfallet. Att våga vara med vår sårbarhet.

Vi kan ibland tänka att vi skulle göra saker om vi bara hade bättre självförtroende. Istället är det så att vi utvecklar vårt självförtroende genom att upprepade gånger våga göra saker. Då får vi en kroppslig upplevelse av att klara av att hantera olika situationer och det gör att vi vågar utvecklas och ta oss an nya utmaningar.

Vi måste alltså röra oss emot det som vi vill här i livet även om det riskerar att väcka obehagliga känslor längs vägen. Vi måste alltså vara villiga att gå in och igenom det, omfamna det genom att vara medvetet närvarande. Var uppmärksam och nyfiken på vad som pågår inuti dig själv och benämn det. Det är också viktigt att påminna sig själv om att alla känslor ändras av sig själv. Jag brukar likna våra känslor med väder. Vädret ändras hela tiden. Ibland kommer perioder av lågtryck som hänger sig kvar. Ibland stormar det men förr eller senare kommer det soliga dagar igen. Även den allra mest smärtsamma känslan kommer att klinga av. Vi kan säga till oss själva: ”Även detta kommer att passera”.

En viktig färdighet när det gäller att bli vän med alla våra känslor är att benämna känslorna när de kommer. När vi benämner en känsla så aktiverar vi våra frontallober och med hjälp av dem så kan vi hantera vårt känslomässiga tillstånd bättre. Då känner vi oss lugnare och mer grundade. Vi kan då svara upp mer adekvat och mindre impulsivt. När vi är små behöver vi hjälp med att benämna vad det är vi upplever och denna hjälp får vi i bästa fall av viktiga vuxna i vår vår närhet.

I psykoterapi kan en viktig komponent vara att få hjälp att förstå vad det är för känslor som finns under exempelvis en diffus ångest: ”Det låter som att därunder finns ledsenhet”. När vi upprepade gånger fått hjälp att benämna känslor så kan vi så småningom lära oss att själva att reglera våra känslor.

Vi behöver alltså acceptera att känslor är en naturlig del av våra liv och att våra känslor alltid är i förändring. Vi kan också hjälpa oss själva att snabbare ta oss ur en känsla genom att exempelvis ringa en vän, ta en promenad, ta en dusch, skriva dagbok eller att sova en stund.

Hur är din relation till dina känslor? Finns det någon känsla som du har svårare att vara med än andra? Hur gör du för att en känsla snabbare ska passera?