I helgen var jag på studentmottagning, en dag då vi sjunger om studentens lyckliga dar. Och lycklig det är nog denna dag för de allra flesta. Jag älskar verkligen studentfirandet med alla de starka känslorna som hör till: Glädje, lycka, kärlek men också vemod över att skiljas åt från klasskamraterna och sorgblandad glädje över att grundskolan och gymnasiet nu ligger bakom en. En lång period av förutsägbarhet i att veta vad man ska göra är slut och en ocean av möjliga val ligger framför en.

Väldigt härligt för vissa och rätt ångestfyllt för andra. Vad vill man göra med sitt liv? Vad vill man jobba med? Går det ens att få jobb? Kanske plugga? Men har man betyg för att komma in på det man vill läsa? Många frågor och kanske inte lika många svar.

Studenten är kanske en av få vuxenriter som vi har kvar. Konfirmation, ta körkort och göra lumpen är långt ifrån självklara företeelser idag. Vi har färre övergångsriter och vuxenblivandet som period har blivit allt längre. Vi etablerar oss i vuxenvärlden allt senare. Begreppet etableringsålder, vilket definieras som den ålder då 75 procent av en årskull arbetar, stiger stadigt. För 30 år sedan arbetade tre fjärdedelar av alla 21-åringar. Idag når vi inte upp till samma andel förrän vi är 29 år. Medelåldern för när vi får vårt första barn har ökat. Att ta sig in på bostadsmarknaden idag är något som dröjer för många unga vuxna då priserna på bostäder gör det omöjligt.

Glappet mellan barndom och vuxenliv har aldrig varit så stort som nu. Vuxenblivandet kan vara en lång och ibland ganska skakig och krokig väg. Under denna period ska man inte bara etablera sig i en vuxenvärld med vuxenansvar, man ska även hitta sig själv. Man ska fatta en massa beslut, välja och välja bort. Idag handlar det inte bara om att hitta ett jobb som kan försörja en man vill också hitta ett meningsfullt jobb som man trivs med.

Unga vuxna står idag inför väldigt många valmöjligheter. Samtidigt som allt utmålas som möjligt så finns där många saker som man inte kan påverka men som påverkar möjligheterna. Det här kan leda till stress och ångest. Jag var för tjugo år sedan med och startade upp en Ungdomspsykiatrisk mottagning där jag sedan jobbade under många år. Vi mötte ungdomar/unga vuxna mellan 16-26 år, den grupp där den psykiska ohälsan ökar som allra mest. Jag har mött många ungdomar där vuxenblivandet varit svårt och där stöd från vuxenvärlden varit välkommet.

Jag har idag tre barn som är just unga vuxna och jag vet hur viktigt det är att bli bemött som vuxen och att få fatta sina egna beslut men också att få stöd och vägledning när man behöver det. Att få utveckla sin självständighet och få stöd och vägledning är två av våra grundläggande psykologiska behov som människor.

I studentsången sjunger vi Inga stormar än i våra sinnen bo. Men stormar är en del av allas våra liv så kanske bättre att förmedla att alla stormar drar förbi och så småningom blir det lugnt och stilla igen. Våra känslor är som vädret. Det är i ständig förändring. Ibland stormar det och ibland ser man inte solen på veckor. Men förr eller senare klarnar vädret upp och solen skiner igen.