Fysisk beröring är livsviktig. Nu har en ny studie initierad av Karolinska universitetssjukhuset visat på att fysisk kontakt mellan för tidigt födda barn och deras mamma ökar chansen för överlevnad med 25 procent hos för tidigt födda barn.

Tidigare har rekommendationen från WHO varit att barnet först ska stabiliseras fysiskt innan den nära fysiska beröringen inleds. Slutsatsen från den nya studien som är gjord i Indien och Afrika är att det för tidigt födda barnet ökar chansen till överlevnad om barnet inte separerar från sin mamma överhuvudtaget.

Kangeroo Mother Care (KMC) med nära fysisk beröring från start praktiseras i vissa delar av världen och med denna kängurumetod ökar alltså chanserna att barnet överlever. Våra chanser att överleva ökar alltså om vi får fysisk beröring från start. Slutsatserna från studien anses kunna revolutionera hur vården för de för tidigt födda barnen bäst sker.

Forskare från Göteborg har tidigare visat på att våra nervfibrer är förprogrammerade för att reagera på mänsklig beröring. Den optimala formen av beröring är den som sker i form av en strykning/smekning på huden av en annan människa. Vid denna typ av beröring frigörs oxytocin, en signalsubstans som aktiveras vid vänlig fysisk beröring. Oxytocin lindrar och påskyndar läkning av skador samt sänker blodtrycket och minskar stresshormonerna.

Mänsklig närhet och anknytning är ett grundläggande behov hos oss människor oavsett om vi är en nyfödd bebis eller äldre. När vi blir vuxna så kan den fysiska beröringen vara avgörande för att vi ska må bra. Även inom äldrevården har man sett att fysisk beröring har gynnsamma effekter på hälsan. Beröringen måste så klart vara önskad för att ge en positiv effekt.

Jag tänker att forskningen om spädbarnsvård nu kommit ikapp den psykologiska kunskapen och det vi tidigare känt till om vikten av en nära anknytning och fysisk beröring. Redan på 40-talet undersökte en amerikansk forskare vid namn Renée Spitz hur det kunde komma sig att de barnhemsbarn som bortadopterades hade större chans att överleva trots att barnhemsbarnen fick alla sina fysiska behov tillgodosedda.

Renée kunde i sin forskning se att de barn som hade sina sängar närmast dörren i de stora sovsalar där de låg hade störst chans till överlevnad. Och vad berodde då detta på? Ja den skillnad som fanns var att de barn som låg närmast dörren oftare blev upplyfta av sköterskorna och kelade med. De fick alltså mer kontakt och beröring än de andra barnen.

Det är inte bara den fysiska kontakten som är viktiga för oss människor, vi har behov av kontakt och att bli sedda av våra medmänniskor. I de gamla jägar och samlar- samhällena var den yttersta bestraffningen att bli utfryst ur flocken och behandlad som om man inte fanns. Denna typ av behandling kunde leda till döden inom några veckor. Vi vet också att den mobbing som sker i form av utfrysning eller när andra människor ger oss ”the silent treatment” det vill säga behandlar oss som om vi inte finns där är oerhört stressande för oss människor. Vi vet också att människor kan dö av brustet hjärta. Den stress som det innebär att förlora en livslång relation kan när det vill sig riktigt illa innebära så mycket stress att make/maka faktiskt dör av den skada som stressen ger på hjärtat.

Dela gärna om du vill! Det gör du enklast med hjälp av knapparna längst ner i inlägget.