Så börjar allhelgonahelgen gå mot sitt slut. En helg där döden kommer lite närmre. Vi tänder ljus på våra gravar och minns de nära och kära som inte längre finns i bland oss. Ja minnena finns ju där inte bara denna helg. Människor finns kvar i våra minnen och våra hjärtan för att där funnits kärlek. Någon sa en gång att sorgen är priset vi betalar för kärleken och det är ju precis så.

Jag träffar ibland människor på min psykologmottagning som är så rädda för smärtan i sorgen att de har svårt att våga släppa in och låta andra få bli viktiga för dem. Det är rädsla i den allra smärtsammaste av former. De vi väljer att släppa in i våra liv (med risken att de en dag ska tas ifrån oss) ger oss mycket av vår glädje och känsla av mening.

Detta att komma döden lite närmre som vi gör en helg som denna kan också vara viktigt för oss levande. Det är en påminnelse om att där framme en dag finns ett slut. Per Olov Enquist som dog den 25:e april i år sa en gång: ”En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar ska vi leva”. Och det är just i kontrast mot döden som våra liv blir tydliga. Det finns en gräns för vår tid på jorden och den ska fyllas med liv.

Att hitta det som fyller just våra liv med mening är något som vi alla står inför i våra liv. Ibland hamnar vi i perioder när vi inte riktigt känner att vi lever så som vi skulle önska. Vi kanske kämpar på för att ta oss från en dag till nästa för att det liv vi lever kräver så mycket av oss. Ibland har en depression lagt sig som en svart filt över oss som gör att vi tappat kontakt med det som i vanliga fall ger oss glädje och ibland kommer depressionen kanske just därför att vi har för lite av det som ger oss glädje i livet.

Att inta perspektivet av att vi befinner oss i slutet av våra liv och tittar tillbaka kan hjälpa oss att skilja vad som är viktigt från sådant som kanske inte är så viktigt egentligen. Att möta vår framtida 100-åring är värdefullt när vi ska hitta vår så kallade värderade riktning. Med värderad riktning så menar jag den riktning som vi var och en värdesätter och som är viktigt på riktigt.

Vi kan visualisera att vi är 100 år gamla och att vi befinner oss på en plats där vi verkligen trivs och att vi är nöjd med vårt liv och hur det har varit. Vi kan fundera kring vad som då varit verkligen viktigt i våra liv. Det är sällan prestationer och prylar som då framträder. Oftast är det våra relationer och att vi vågat göra saker som varit viktiga för oss som blir tydligt i detta perspektiv.

Vi kan också använda oss av vår framtida 100-åring när vi står inför vägval eller beslut som kan kännas svåra. Vi kan då föreställa oss vad vår framtida 100-åring skulle råda oss till att göra. I perspektivet av vår framtida 100-åring får vi fatt i det existentiella perspektivet och de dimridåer som kan ligga framför våra ögon idag kan skingras.

I år tänds extra många ljus då fler än ett vanligt år tvingats lämna jordelivet. Detta år har ju döden kommit oss alla lite närmare. Pandemin påminner oss alla om vår dödlighet. Många har också förlorat nära och kära, kanske under väldigt svåra förhållanden och utan att kunna ta ordentligt farväl.

Många människor är rädda för döden även när det inte pågår en pandemi och gör allt de kan för att slippa tänka på döden andra har förlikat sig med premisserna för vår existens. Existentiell dödsångest grundar sig på medvetenheten om att livet kommer att ta slut och har som följeslagare förnekelse och önskan om att inte påminnas om att där finns ett slut. Att döden skrämmer är ju inte så konstigt men vi behöver hitta en känsla av acceptans av att döden är en naturlig del av livet.

Vi behöver jobba med att låta nuet få större plats och att ta steg i vår värderade riktning samtidigt som vi accepterar villkoren för livet. Om detta känns svårt att göra på egen hand så bör vi söka någon att samtala med, en präst, en psykolog eller någon annan som är trygg att närma sig dessa frågor tillsammans med.

Att praktisera tacksamhet och komma i kontakt med upplevelser av förundran kan hjälpa oss att hitta glädje och öka vår känsla av mening. Läs gärna tidigare inlägg som jag skrivit om tacksamhet här: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/tacksamhet/ och om förundran här: https://xn--hlsoutvecklarna-0kb.se/forundran/

Hur är din relation till döden? Är du rädd för döden? Vad betyder allhelgonahelgen för dig? Har du tänt ljus för någon saknad?